Kärlek och hat

Känslor dyker inte upp från ingenstans
fast det ibland kan verka så.

När någon behandlar mig väl, gör mig gott,
gång på gång, då känner jag tacksamhet,
glädje
och till slut kärlek,
(det finns många sorters kärlek).
Just den här börjar mitt i kroppen, stiger uppåt
sprider sig och vill ut.

När någon skadar mig, om och om igen
oavsett på vilket sätt,
då kommer rädsla,
sorg
och till slut hat.

Jag var redan trasig, när skadandet pågick,
smärtan ökade och fortsatte. Och fortsatte.
Ända in i det innersta.
Jag kände hur min blick förändrades;
jag måste värja mig, sätta stopp, skydda mig själv...

-----

Och nu undrar jag - vad gör du med ditt hat,
vad gör jag med min kärlek?

Vallmoblomma, foto: Pavla Korostenski Rundberg